Shuffleboard regler – poäng, hängare, mått och hur man spelar

Shuffleboard regler är enklare än de ser ut: skjut pucken förbi linjen, låt den ligga kvar längst fram och hoppas att motståndaren inte slår bort den. Vi har spelat på barbord från Malmö till Luleå och samlat reglerna här – för bordsspelet först, sedan golvvarianten som spelas med kö. Läs igenom en gång, så slipper ni diskutera hängare mitt i en omgång.

Snabbfakta	Bordsshuffleboard
Spelare	2 eller 4 (två mot två)
Puckar	8 – fyra röda och fyra blå
Spel till	15 eller 21 poäng
Bordets längd	9–22 fot (2,7–6,7 m)

Två spel med samma namn

Shuffleboard är ett precisionsspel där man skjuter puckar mot en poängzon, antingen på ett långt träbord eller på en målad bana på golvet. Vad är shuffleboard i Sverige? Nästan alltid bordsversionen. Det är den man hittar på barer, i spelhallar och i allt fler källare, och det är den som menas när någon säger ”ska vi ta en shuffle”.

Bordsshuffleboard spelas på ett smalt, blankt bord mellan 9 och 22 fot långt. Puckarna väger runt 340 gram, glider på ett tunt lager silikonsand och stannar förhoppningsvis i en av tre poängzoner i bortre änden. Två spelare, eller två lag, skjuter varannan puck från samma ände och försöker både placera egna puckar och slå bort motståndarens.

Golv- eller deck shuffleboard är något helt annat att titta på. Banan är över 15 meter lång, målad på däck eller betong, och spelarna skjuter diskar med en lång kö mot en triangel med siffror. Det är den varianten man ser på kryssningsfartyg och i pensionärsligor i Florida, och den har egna regler, egen poängräkning och ett eget kapitel längre ner på sidan.

Reglerna delar samma grundidé: den som ligger längst fram får poäng, resten räknas inte. Skillnaderna ligger i utrustningen, i hur straffpoäng fungerar och i hur långt man spelar. Vi börjar med bordsspelet eftersom det är det de allra flesta svenskar faktiskt spelar, och tar golvvarianten som ett eget avsnitt efteråt.

Ett tips innan vi går vidare: fråga alltid vilka regler som gäller på stället. Barer har husregler om foul-linjer, poänggräns och hängare som skiljer sig från turneringsreglerna, och den som frågar först slipper bråka sist. Samma sak gäller hemma hos någon som just köpt ett shufflebord – ägaren har garanterat redan bestämt sig för hur hängaren ska räknas.

Bordsshuffleboard – reglerna

Bordsshuffleboard går ut på att skjuta åtta puckar växelvis från samma ände och ha sin puck längst fram när alla är skjutna. Hur spelar man shuffleboard i praktiken? Man behöver ett bord, åtta puckar, lite sand och en motståndare. Resten är detaljer, men det är detaljerna som avgör vem som betalar nästa runda.

Puckar, bord och foul-linjer

Puckarna kallas weights på engelska och väger omkring 340 gram styck. Det är åtta i en sats, fyra röda och fyra blå, och varje spelare eller lag tar en färg. På många barbord i Sverige är puckarna slitna och ojämnt tunga – testa gärna att skjuta ett par innan matchen och byt om en glider konstigt.

Bordet är mellan 9 och 22 fot långt, alltså från knappt tre meter upp till nästan sju. Spelytan är blank, täckt med silikonsand och omgiven av en ränna på alla sidor. En puck som hamnar i rännan är död och plockas bort, oavsett hur snyggt den låg innan.

I varje ände finns två tvärgående linjer. Den korta foul-linjen ligger närmast spelaren, den långa foul-linjen en bit längre ut. Turneringsregeln säger att pucken måste passera den långa, bortre linjen för att få ligga kvar; på barbord räcker det ofta att den passerar den korta. Puckar som stannar före linjen tas bort direkt, och det gäller även om de knuffades dit av en annan puck.

Vi rekommenderar att bestämma foul-linje innan första skottet. Det låter petigt, men det är precis där de flesta diskussioner uppstår, särskilt på kortare bord där skillnaden mellan linjerna är stor i förhållande till spelytan. På ett 9-fotsbord i någons källare kan den långa linjen ligga nästan halvvägs, och då blir spelet ett annat.

Vem börjar och hur man skjuter

Första omgången avgörs med slantsingling eller ett provskott, där den som kommer närmast bortre kanten börjar. Den som börjar skjuter sin första puck, motståndaren svarar, och så fortsätter man växelvis tills alla åtta ligger på bordet eller i rännan. Det sista skottet i varje omgång kallas hammer och är det mest värdefulla man kan ha.

Själva skottet är enkelt att beskriva och svårt att bemästra. Man greppar pucken med tummen och två fingrar på kanten, står vid kortändan och skjuter framåt i en jämn, låg rörelse. Pucken ska glida, inte studsa; om den hoppar har man lyft handen för tidigt. Sand och hastighet beskrivs i avsnittet om skötsel, men räkna med att ett nysandat bord är betydligt snabbare än ett som inte fått sand på ett tag.

Båda spelarna står i samma ände och skjuter åt samma håll. När omgången är slut räknar man poängen, samlar ihop puckarna och skjuter nästa omgång från motsatt ände. Så vandrar man fram och tillbaka längs bordet tills någon nått poänggränsen. På bord som står mot en vägg får man förstås skjuta från samma ände hela tiden, och då hämtar den som förlorade omgången puckarna.

I turneringar börjar den som tog poäng i föregående omgång. På många barer kör man tvärtom, så att förloraren skjuter först och vinnaren behåller hammer. Det andra alternativet jämnar ut spelet rejält, så säg vad du vill ha innan ni börjar.

En omgång från början till slut

En omgång består av åtta skott, fyra per spelare, och slutar med att bara en spelare får poäng. Så här ser den ut i praktiken:

Spelaren som börjar skjuter sin första puck. Ett klassiskt öppningsskott lägger pucken i 2- eller 3-zonen nära ena kanten, där den är svår att träffa rakt.
Motståndaren väljer mellan att slå bort pucken eller att lägga sin egen längre fram. Slår man bort den och den egna pucken stannar kvar på bordet är det jackpott.
Skotten fortsätter växelvis. Puckar som inte passerar foul-linjen lyfts bort direkt, puckar som hamnar i rännan likaså. Egna puckar som flyttas av motståndaren ligger kvar där de stannar, även om det är i rännan.
Den fjärde pucken för den som skjuter sist är hammer. Här avgörs oftast omgången: antingen ett knock-off som rensar bort motståndarens bästa puck, eller ett placeringsskott som lägger sig längst fram.
Poängen räknas. Bara den spelare vars puck ligger längst fram får poäng, och bara för de puckar som ligger längre fram än motståndarens bästa. Detaljerna finns i avsnittet om poäng.
Puckarna samlas ihop, resultatet noteras och nästa omgång skjuts från andra änden.

Vad händer om ingen puck ligger kvar på bordet? Då blir det noll poäng och nästa omgång börjar enligt samma regel som vanligt. Det låter osannolikt men händer förvånansvärt ofta på snabba bord där två nybörjare skjuter för hårt.

Ett praktiskt tips är att inte flytta något förrän båda har tittat. Räkna, peka och enas, och rör sedan puckarna. Vi har sett fler vänskaper testas av en hastigt bortplockad puck än av själva förlusten. På turneringar finns en domare som gör detta, på baren är ni själva domare.

Spela två mot två

Dubbelspel innebär att fyra personer spelar i två lag, med en lagkamrat i varje ände av bordet. Man byter alltså inte ände mellan omgångarna; de två som står vid samma kortända skjuter mot varandra, och när omgången är slut skjuter deras lagkamrater tillbaka från andra hållet. Poängen läggs ihop för laget.

Varje omgång ser precis ut som i singel. Åtta puckar, växelvis, en färg per lag. Den stora skillnaden är att du inte kan styra vad din lagkamrat gör i andra änden, och att du står nära puckarna medan de andra skjuter mot dig. Håll händerna borta från bordet – att röra en puck som är i spel är otillåtet, även om det bara var för att ”visa”.

Vem som börjar i dubbel följer samma regel som i singel, men det är laget som räknas. Om ditt lag tog poäng i förra omgången börjar din lagkamrat nästa, om ni spelar enligt turneringsreglerna. Kör ni barvarianten är det förlorarlaget som öppnar. Prata gärna med lagkamraten mellan omgångarna om vilken sida av bordet som glider snabbast – det är information värd flera poäng.

Dubbel är enligt oss det roligaste sättet att spela shuffleboard på en bar. Det går snabbare eftersom ingen behöver gå runt bordet, och det blir mer snack. Det gör också att en svagare spelare kan spela jämnt med en starkare, eftersom lagets bästa skytt får hammer varannan omgång.

Otillåtna tekniker

Fem saker är förbjudna på i stort sett alla bord: kliva över foul-linjen, kasta pucken, skjuta två samtidigt, röra puckar i spel och påverka bordet. Straffet är i regel att pucken plockas bort; i turneringar kan hela omgången förloras. Shuffleboard regler om fusk är för övrigt ganska lika överallt, eftersom de handlar om fysik snarare än om tycke och smak.

Att luta sig över foul-linjen är det vanligaste felet. Regeln säger att kroppen ska vara bakom linjen i skottögonblicket, vilket i praktiken betyder att man inte får ta stöd med höften på bordet och sträcka sig framåt. På långa bord är frestelsen stor. Kortare räckvidd är priset man betalar för att spela på 22 fot.

Pucken ska skjutas, inte kastas. Den ska ligga an mot bordet hela vägen från handen tills den stannar. Ett skott där pucken lyfter och studsar ner räknas som kast och tas bort, och det gäller även om resultatet blev bra. Skjuta två puckar samtidigt är förbjudet av samma skäl – varje skott ska vara ett skott.

Puckar som ligger på bordet får inte röras av någon förrän omgången är räknad. Det gäller också en puck som hänger löst över kanten och som du gärna vill ”kolla”. Kontrollen av hängare görs med en annan puck, inte med fingrarna, och beskrivs i avsnittet om poäng.

Rör inte bordet heller. Att blåsa på en puck som håller på att stanna, knacka på kanten eller luta bordet med kroppen är fusk, och på barer där folk spelat länge upptäcks det snabbare än du tror. Den som blir påkommen får normalt se hela omgången nollad.

Shuffleboard poäng

Poängen räknas efter omgångens slut, och bara den spelare som har pucken längst fram får räkna sina puckar. Shuffleboard poäng är den del av reglerna som ger upphov till flest frågor, så vi tar det zon för zon. Max i en omgång är 16, men det ser man ungefär en gång per år.

Zonerna 1, 2 och 3

Bortre delen av bordet är indelad i tre zoner, och ju närmare kanten pucken ligger, desto mer är den värd. Sett från skytten kommer zonerna i ordningen 1, 2, 3 och sedan kanten. Linjerna är målade tvärs över bordet och lätta att se, även på slitna barbord. Tabellen nedan fungerar som diagram: läs den uppifrån och ner så har du bordet framför dig, från foul-linjen till kanten.

Var pucken ligger	Poäng
Före foul-linjen	0 – pucken tas bort
Zon 1 (närmast foul-linjen)	1
Zon 2	2
Zon 3 (närmast kanten)	3
Hängare (över kortändan)	4
I rännan	0 – pucken är död

För att räknas i den högre zonen måste pucken ligga helt förbi linjen. Ligger den på linjen mellan 2 och 3 är den värd 2. Vid tvist tittar man rakt uppifrån, inte snett från sidan, eftersom puckens kant lätt ser ut att ligga över linjen från fel vinkel.

Ett praktiskt tips: en puck i 3-zonen är värd mest men också lättast att slå ut i rännan, eftersom det bara är några centimeter till kanten. Många vana spelare nöjer sig med 2-zonen intill en av långsidorna och låter motståndaren ta risken. Det är tråkigare att titta på, men det vinner matcher.

Hängaren är värd 4

En hängare är en puck som glidit så långt att den hänger ut över bordets bortre kant utan att ramla ner. Den är värd fyra poäng och är det snyggaste som finns i shuffleboard. Den är också det som orsakar flest diskussioner, för på en halv centimeter är det svårt att se om pucken verkligen sticker ut.

Knepet för att kontrollera en hängare är enkelt. Ta en lös puck, håll den plant mot bordets kortända och dra den långsamt längs kanten under den misstänkta pucken. Nuddar den kontrollpucken är det en hängare. Går den fritt förbi ligger pucken i 3-zonen och är värd tre. Gör kontrollen innan något annat rörs, och låt gärna motståndaren dra pucken så att ingen kan säga att du fuskade.

En puck som hänger över långsidan räknas inte som hängare. Den är värd det som zonen säger, om den ligger kvar. Den regeln skiljer sig dock mellan hus, så fråga om ni spelar någonstans nytt. Vi har spelat på bord där sidohängaren gav fyra och på bord där den plockades bort som död, och båda ägarna var lika säkra på sin sak.

Hängaren räknas fyra i standardspelet, men i horse collar är den värd betydligt mer; det tas upp i avsnittet om fler sätt att spela. Och ja, en hängare kan slås bort precis som alla andra puckar. Det är därför den som skjuter sist med en motståndares hängare på bordet nästan alltid går för knock-off.

Bara den som ligger längst fram får poäng

Bara en spelare får poäng per omgång, och det är den vars puck ligger närmast bortre kanten. Motståndaren får noll, oavsett hur många puckar som ligger i poängzonerna. Den regeln kallas cancellation på engelska och är den viktigaste av alla shuffleboard regler att förstå.

Så räknas det: hitta den puck som ligger längst fram. Dess ägare får poäng för den pucken och för alla sina andra puckar som ligger längre fram än motståndarens bästa puck. Egna puckar som ligger bakom motståndarens bästa räknas inte alls.

Ett exempel med röd och blå. Röd har en hängare och en puck i 1-zonen. Blå har två puckar i 3-zonen. Röd ligger längst fram och får 4 poäng för hängaren, men inget för 1-pucken, eftersom blås puckar ligger framför den. Resultat: 4–0 till röd. Hade blå slagit bort hängaren hade blå fått 6 och röd noll.

Röd	Blå	Poäng
Hängare + zon 1	Två i zon 3	Röd 4
Zon 3 (längst fram) + zon 2	Zon 3 (bakom röds)	Röd 3
Två i zon 2	Zon 1	Röd 4
Inga kvar på bordet	Zon 1	Blå 1

Därför är hammer så värdefull. Med sista skottet kan du antingen rensa bort motståndarens bästa puck eller lägga din egen längst fram, och båda sakerna nollar motståndaren. Det maximala per omgång är 16: fyra hängare och inget från motståndaren. Vi har sett det två gånger på tio år.

Till 15 eller 21?

Turneringar spelas till 15 poäng, barer och hem spelar ofta till 21. Båda är rätt, och ingen av dem kräver att man vinner med exakt poäng; första spelaren som passerar gränsen efter en avslutad omgång vinner. Det finns även ställen som kör till 11 när det är kö till bordet.

På de flesta barbord i Sverige spelar man till 15 och räknar hängaren som fyra. Fråga ändå – det finns ställen som kör 21 och det märker man först när man tror att man vunnit. Vill ni spela bäst av tre matcher är 15 lagom; en match till 21 mellan två jämna spelare kan ta en bra stund.

Vår rekommendation för hemmabruk: 15 poäng, hammer till förloraren av föregående omgång, hängare fyra. Det ger tajta matcher där ingen leder med tio poäng efter tre omgångar.

Knock-off – standardspelet

Knock-off är det vanliga bordsshuffleboardspelet: skjut växelvis, slå bort motståndarens puckar och räkna poäng när alla åtta är skjutna. Allt som beskrivits ovan om omgångar, zoner, hängare och cancellation är i grunden regler för knock-off. Namnet kommer av det som gör spelet roligt: att slå bort, knocka, motståndarens puck.

Taktiken i knock-off kretsar kring tre skott. Placeringsskottet lägger pucken i 2- eller 3-zonen, gärna intill en långsida där den är svår att träffa rent. Blockskottet lägger en puck framför en egen poängpuck så att motståndaren måste ta sig förbi två. Och knock-off-skottet, där man siktar på motståndarens bästa puck och försöker skicka den i rännan medan den egna stannar kvar. Det tredje är svårast, och det är det alla vill träffa.

Den som har hammer väljer nästan alltid knock-off om motståndaren ligger längst fram. Den som skjuter först i omgången bör i stället tänka defensivt och lägga puckarna där de är svåra att nå. Skjuter man för hårt åker den egna pucken lika gärna av som motståndarens; en bra knock-off är hårdare än ett placeringsskott men långt ifrån ett fullkraftsskott.

En variant som en del spelar hemma är att skjuta alla fyra puckarna i följd i stället för växelvis. Då försvinner en stor del av spelet, eftersom den som skjuter sist alltid kan rensa bordet, så vi avråder. Vill ni ha ett spel utan knock-off finns tap and draw längre ner, och vill ni ha mer poäng per omgång finns horse collar.

Skillnaden mellan bar och turnering märks mest i knock-off. På turnering gäller den långa foul-linjen, domaren räknar och hängaren kontrolleras med puck varje gång. På baren gäller husets linje, ni räknar själva och det är inte ovanligt att någon ropar ”hängare” från andra sidan lokalen. Reglerna är desamma i grunden, men tempot och noggrannheten skiljer sig, och det är bra att veta vilket läge man befinner sig i.

Knock-off går snabbt: en omgång tar ett par minuter, en match till 15 kanske en kvart. Det är därför det är standard på barer med kö. Är ni fem som vill spela shuffleboard fungerar knock-off i dubbel bäst, med en person som roterar in efter varje match. Den som står över får räkna poäng, vilket i vår erfarenhet är det bästa sättet att lära sig reglerna på.

Fler sätt att spela på bordet

Knock-off är standardspelet, men samma bord och samma åtta puckar räcker till en handfull andra varianter med egna regler. Vi brukar byta spel när kvällen dragit ut på tiden och alla redan kört tre matcher knock-off. Horse collar passar när man vill ha längre partier, crazy eight och tap and draw när man vill träna precision, och three strikes när man är många som vill in på bordet snabbt.

Horse collar

Horse collar spelas till 51 poäng och varje spelare skjuter alla sina fyra puckar i följd innan motståndaren får bordet. Det gör spelet till något helt annat än knock-off. Här handlar det inte om att slå bort motståndarens puckar, för när du står vid bordet ligger det bara dina egna puckar där. I stället blir det ett rent precisionsspel där man bygger poäng puck för puck.

Det finns en tröskel som gör varianten lurig. Innan du får börja räkna poäng över huvud taget måste du ha lagt en puck i 3-zonen eller fått en hängare. Har du bara ettor och tvåor på bordet efter dina fyra skott blir omgången värd noll, oavsett hur snyggt puckarna ligger. Vi har sett spelare sitta fast på noll i fem omgångar medan motståndaren dragit ifrån till 30.

När du väl öppnat räkningen gäller de vanliga zonvärdena, med ett undantag som varierar från bord till bord. På många ställen räknas en hängare som 13 poäng i horse collar i stället för 4. Det gör att ett enda perfekt skott kan vända en match, och det är också anledningen till att spelet kan gå snabbt trots det höga målet. Fråga alltid innan ni börjar vilket hängarvärde som gäller, annars blir det diskussion vid 47–48.

En praktisk sak vi lärt oss: skjut den första pucken försiktigt in i 3-zonen och använd de andra tre som blockerare och påfyllning bakom den. Sista pucken bör man våga lite mer med, eftersom det ändå inte finns någon motståndare som kan straffa ett misslyckat hängarförsök. Går pucken av bordet är den bara borta, och de tre som ligger kvar räknas som vanligt. På turnering spelas horse collar sällan, men på klubbar är det ett omtyckt sätt att träna på när man har bordet för sig själv.

Crazy eight

Crazy eight bygger på att bara vissa zoner räknas i varje omgång, växelvis jämna och udda. I den första omgången ger bara 2-zonen poäng, i nästa räknas 1 och 3, sedan 2 igen och så vidare. Hängaren behandlas olika: en del räknar den som 4 och därmed som jämn, andra låter den alltid räknas oavsett omgång. Vi föredrar det senare eftersom det ger något att sträva efter varje gång.

Spelet skjuts annars som knock-off, med varannan puck och möjlighet att slå bort motståndaren. Skillnaden är att en puck i en zon som inte räknas plötsligt är värdelös, och att ditt bästa skott kan bli meningslöst medan en ynklig tvåa vinner omgången. Det tvingar fram ett annat spel än vanligt: du måste sikta på ett band mitt på bordet och samtidigt hålla undan motståndarens puckar från samma band.

Poängmålet brukar vara 15 eller 21 precis som i knock-off. Namnet sägs komma från kortspelet, men vid bordet är det bara växlingen mellan jämnt och udda man behöver hålla reda på. Skriv upp vilken omgång ni är på, för det glömmer man garanterat efter tredje ölen.

Tap and draw

Tap and draw är ett spel om två skott där motståndarens puck aldrig får slås av bordet. Namnet beskriver exakt vad som är tillåtet: du får nudda (tap) en puck lätt eller dra (draw) din egen fram till en bra position, men den som knuffar ner en motståndarpuck i rännan förlorar sin egen puck och motståndarens läggs tillbaka. Det gör varianten till den mest tekniska av de fyra.

Spelet går till så att spelarna skjuter varannan puck som i knock-off, men eftersom knock-off är förbjudet får man tänka om helt. Den som lägger en puck i 3-zonen har den kvar där resten av omgången om inte motståndaren lyckas nudda fram sin egen förbi den. Vi har sett omgångar där båda spelarna har tre puckar var på ett område stort som en handflata.

På barer spelas tap and draw sällan, men i klubbar är det ett vanligt sätt att träna hastighetskontroll. Tipset från oss är att spela med lite mer sand än vanligt, då blir det lättare att stanna pucken exakt där man vill ha den. Räkna sedan poäng som i knock-off, med cancellation och hängare som fyra.

Three strikes

Three strikes är en utslagningsvariant där tre missar innebär att du är ute ur spelet. En miss är ett skott där pucken inte passerar foul-linjen, eller där den åker av bordet direkt. Varianten fungerar bäst när ni är fler än två, eftersom hela poängen är att bordet ska cirkulera mellan många spelare på en kväll.

Spelet går till så att alla står i kö och skjuter en puck var i tur och ordning. Den som missar får en strike, och den som samlat tre strikes lämnar bordet och ställer sig sist i kön till nästa parti. Ofta kombineras detta med vanlig poängräkning: pucken som ligger längst fram när alla skjutit ger sin ägare poäng enligt zonerna, och den som först når 15 vinner. I en del hem spelar man utan poäng och låter sista kvarvarande spelare ta hela potten.

På barbord med mycket sand är three strikes betydligt svårare än det låter. En foul-linje som ligger långt in på bordet betyder att var tredje skott från en ovan spelare stannar för tidigt. Vi brukar därför låta nybörjare räkna den korta linjen och vana spelare den långa, så håller kvällen sig jämn.

Golv- och deck shuffleboard

Golvshuffleboard spelas med diskar och kö på en 52 fot lång bana med en poängtriangel i varje ände. Det är spelet från kryssningsfartyg, amerikanska pensionärsparker och en och annan svensk campingplats, och det har ganska lite gemensamt med barbordet förutom namnet och idén att skjuta något mot en poängzon. Den som kan bordsreglerna får därför lära om en hel del, inte minst att linjer här är dödliga och att köket kostar poäng.

Banan, triangeln och köket

Banan är 52 fot lång och 6 fot bred, alltså ungefär 15,8 gånger 1,8 meter, med en spelyta på 39 fot mellan de två poängtrianglarna. Underlaget är betong, asfalt eller trädäck som slipats plant, och på fartyg är det helt enkelt däcket med linjer målade direkt på plankorna. Jämfört med bordsvarianten är det en enorm yta, och det påverkar hur spelet känns: här finns plats för långa, rullande skott där disken glider flera meter innan den stannar.

I vardera änden finns en triangel med spetsen mot spelarna. Triangeln är indelad i zoner med fasta värden som vi lagt i tabellen nedan. Längst fram i spetsen ligger den lilla 10-rutan, bakom den två 8-rutor sida vid sida, sedan två 7-rutor, och längst bak ett brett fält som ger minus 10. Triangelns spets pekar alltså mot den som skjuter, vilket betyder att den mest värdefulla rutan också är den minsta och den som ligger längst bort.

Zon i triangeln	Placering	Poäng
10	Spetsen, närmast motståndaren	10
8 / 8	Andra raden, vänster och höger	8
7 / 7	Tredje raden, vänster och höger	7
10-OFF (köket)	Basen, närmast skytten i andra änden	–10

Det breda fältet längst bak kallas köket, eller kitchen på engelska, och är det enda stället på hela banan där man aktivt inte vill hamna. En disk som stannar där drar av tio poäng från skyttens konto. Det är därför man ser erfarna spelare skjuta betydligt kortare än man tror är rimligt, för ett skott som rullar lite för långt går rakt ner i köket.

Diskar och kö

Varje spelare har fyra diskar, gula för den ene och svarta för den andre, totalt åtta diskar på banan. Diskarna är ungefär 15 centimeter i diameter och betydligt tyngre än de ser ut, vilket gör att de rullar långt när banan är nyvaxad. Man skjuter dem med en kö, en lång stav med en böjd hållare i änden som greppar disken från sidan.

Kön hålls med båda händerna och skottet är mer en knuff än en stöt. Nybörjare tar i för mycket och skickar disken rakt in i köket, medan vana spelare låter kön följa med i en jämn rörelse och stannar den i höjd med baslinjen. Diskarna ligger uppradade i 10-OFF-fältet på skyttens sida innan omgången börjar, och man skjuter från det fältet mot triangeln i andra änden. Kön är ungefär 1,8 meter lång på de flesta banor, kortare på fartyg där utrymmet är trängre.

Regler och straffpoäng

Spelarna skjuter varannan disk från samma ände mot triangeln i motsatt ände, tills alla åtta diskar är skjutna. Sedan räknas poängen, spelarna går över till andra sidan och nästa omgång skjuts tillbaka. Den som vann förra omgången skjuter först i nästa, men på fartyg och campingar brukar man låta gul börja varje omgång för enkelhetens skull.

Poängräkningen har en regel som skiljer sig helt från bordsvarianten: en disk som nuddar en linje räknas inte alls. Den måste ligga helt inne i sin ruta för att ge poäng, och det gäller även köket, så en disk som nuddar kökslinjen slipper minuspoängen. Här finns ingen cancellation som på bordet, utan båda spelarna räknar sina egna diskar var för sig efter varje omgång.

Straffpoäng delas ut för ett antal fel, och det brukar vara mellan 5 och 10 poäng beroende på var man spelar:

Disken skjuts så att den passerar bortre baslinjen och lämnar banan.
Skytten rör eller kliver på baslinjen eller sidolinjen under skottet.
Disken vidrör sidolinjen när skottet är avslutat.
Skytten skjuter en disk som inte låg helt inne i eget 10-OFF-fält från början.

Vissa banor drar 10 för alla dessa fel, andra 5 för de mindre allvarliga och 10 för att skjuta av banan. Precis som med barbordets hängare är det bäst att fråga innan. En annan skillnad från bordet är att man här får, och ska, slå bort motståndarens diskar. Det bästa skottet på hela banan är det som knuffar en motståndardisk från 10-rutan ner i köket och lämnar den egna disken kvar på 10. Motståndaren tappar då 20 poäng i förhållande till läget innan, och du vinner 10.

Den som skjuter sista disken i omgången har samma fördel som vid bordet: ingen kan svara. Därför försöker båda spelarna hålla en disk i reserv för att städa upp när motståndaren skjutit klart, och den som skjuter först tvingas satsa på att blockera snarare än att poängskjuta tidigt.

Till 75 poäng

En match spelas antingen till 75 poäng eller ett fast antal omgångar, vanligen 8, 12 eller 16. Turneringsspel kör oftast fasta omgångar så att alla matcher tar lika lång tid, medan sällskapsspel på däck brukar gå till 75 eftersom det ger en tydlig avslutning. Med minuspoängen inräknade kan det ta en stund att nå dit, och det är inte ovanligt att man ligger på minus efter första omgången.

Vid fast antal omgångar vinner den som har flest poäng när sista disken skjutits, och vid lika kan man spela en extra omgång. Skriv poängen på en tavla efter varje omgång, för när diskarna byter ände hela tiden tappar man räkningen fort. Vi brukar dessutom låta den som förlorade förra omgången sköta tavlan, så finns det alltid någon som har anledning att räkna noga.

Shuffleboard på kryssningsfartyg

Deck shuffleboard föddes på passagerarfartyg under 1830-talet som ett sätt att få tiden att gå på långa resor. Sjömän och passagerare målade en triangel på däck, tog vad som fanns av träskivor och käppar och började skjuta. Formen med diskar och kö kom sig av att man behövde något som gick att spela stående på ett gungande däck, och därav det korta, kontrollerade skottet.

Fortfarande har nästan varje kryssningsfartyg minst en bana på soldäck, ofta målad direkt på plankorna. Reglerna ombord är i regel förenklade: alla straffpoäng är 10, man spelar ett fast antal omgångar och hängande diskar över kanten förekommer inte eftersom det inte finns någon kant. Passar man på när däcket är torrt går diskarna längre än man tror, så pröva några skott innan matchen. Blåser det på däck lönar det sig också att skjuta med vinden i ryggen, vilket är ett problem inget barbord i Sverige någonsin haft.

Hur långt är ett shuffleboard? Mått och längder

Ett shuffleboard är mellan 9 och 22 fot långt, alltså 2,7 till 6,7 meter, med turneringsbord på 22 fot. Det är den vanligaste frågan vi får när någon står och mäter vardagsrummet, och det ärliga svaret är att bordets längd styr hela spelkänslan. På ett kort bord hinner pucken knappt komma upp i fart innan den stannar, medan ett fullängdsbord kräver ett skott som glider sex meter med bibehållen riktning.

Måtten anges nästan alltid i fot eftersom spelet är amerikanskt i grunden. Ett 9-fotsbord är det minsta som brukar kallas riktigt shuffleboard, och tabellen nedan visar de vanligaste längderna och var man normalt hittar dem.

Längd (fot)	Längd (meter)	Var det brukar stå
9	2,7	Lägenhet, hobbyrum
12	3,7	Källare, garage, mindre pubar
14	4,3	Barer och restauranger
16	4,9	Klubbar, större barer
18	5,5	Klubbar, bowlinghallar
20	6,1	Klubbar med turneringsambitioner
22	6,7	Turnering och officiella tävlingar

Längden som anges är hela bordet inklusive gavlarna, inte själva spelytan. Spelytan, alltså den plana banan pucken glider på, är alltid kortare eftersom rännan runt om och ramen tar plats. På ett 22-fotsbord är den 20 tum bred, drygt en halvmeter, och det måttet är standard även på kortare bord i turneringsklass. Billigare hemmabord är ofta smalare, ibland bara 16 tum, och det gör dem märkbart lättare att spela på eftersom pucken har mindre yta att vandra i sidled på.

Höjden på ett shuffleboard bord ligger normalt runt 75–80 centimeter till spelytan, ungefär som ett köksbord, så att man kan skjuta med rak rygg och lätt böjda knän. Barbord är ibland några centimeter högre eftersom man står och spelar med ett glas i andra handen. Bredden på hela bordet inklusive ram hamnar på 60–75 centimeter, och turneringsbord är oftast de bredaste eftersom rännan är djupare.

Foul-linjerna sitter proportionellt på samma ställe oavsett längd: den korta linjen nära skjutänden och den långa ungefär en tredjedel in på bordet. På ett kort bord blir det därmed nästan omöjligt att skjuta för kort, medan avståndet till 3-zonen på ett fullängdsbord är över fem meter och kräver ett riktigt skott.

Glöm inte utrymmet runt bordet när du mäter. Man behöver ungefär en meter i varje kortända för att kunna stå och skjuta bekvämt, och gärna en halvmeter längs långsidorna så att man kommer åt att titta på hängare från sidan. Ett 12-fotsbord behöver alltså ett rum på minst sex meter i längd, och ett turneringsbord vill ha nio. Det är vanligare än man tror att ett bord köps i fel längd, och det märker man när dörren måste hållas öppen för att kunna skjuta från ena änden. Många tillverkare säljer också bord i sektioner som kan förlängas senare, vilket är ett bra sätt att börja med 12 fot och bygga ut till 16 när ni flyttar.

Sand, vax och skötsel av bordet

Shuffleboard sand är små silikonkulor blandade med mald majs eller valnötsskal som gör att pucken glider över bordet i stället för att fastna. Utan sand går det knappt att skjuta en puck förbi den korta foul-linjen, och för mycket sand gör att pucken rullar av bordet vid minsta överdrift. Att hitta rätt mängd är halva hantverket, och det är också anledningen till att samma spelare kan känna sig som ett proffs på ett bord och som nybörjare på nästa.

Sanden säljs i hastigheter från 1 till 7, där låga siffror är långsamma och höga snabba. Snabb sand har mindre kulor och finare pulver, långsam sand har grövre korn som bromsar. Tabellen visar vad vi brukar rekommendera.

Hastighet	Egenskap	Passar bäst på
1–2	Långsam, grov	Korta bord 9–12 fot, nybörjare
3–4	Medel	Barbord 12–16 fot, blandat sällskap
5–6	Snabb, fin	Klubbord 16–20 fot, vana spelare
7	Mycket snabb	Turneringsbord 22 fot

Regeln om sand är egentligen bara en: det är spelarna som gemensamt bestämmer när bordet ska sandas om, och ingen får sanda mitt i en omgång. På turnering sandas bordet av en funktionär innan matchen och rörs sedan inte. På bar sköter man det själv, och det anständiga är att fråga motståndaren innan man strör på mer. Strö tunt och jämnt över hela spelytan, sopa av det gamla med en mjuk borste först, så blir bordet lika snabbt i båda ändar.

Bordets yta är antingen lackad, vaxad eller belagd med polyuretan, och det avgör hur ofta det behöver skötas. Polyuretan är tåligast och klarar sig med torkning med torr trasa och en silikonspray några gånger om året. Vaxade bord behöver nytt vax oftare, ungefär varannan månad om bordet används dagligen. Använd aldrig vatten eller rengöringsmedel, för fukt är det som får träet att röra sig. Ett tecken på att bordet behöver ny yta är att sanden börjar klumpa sig i spår längs banan, oftast i de linjer där puckarna oftast går.

Puckarna behöver också ses över. Glidytan på undersidan slits och blir repig av sanden, och en puck med skadad botten drar åt sidan hur bra bordet än är. Vänd på dem då och då och känn med fingret, och byt den som fått ett hack i kanten.

Under spelytan på alla bord över 12 fot sitter klimatjusterare, långa stålstänger med skruvar som drar eller trycker banan. Trä kupar sig när luftfuktigheten ändras, och ett bord som blivit konkavt får puckarna att dras mot mitten medan ett konvext bord skickar dem mot rännan. Lägg en rak lång linjal tvärs över bordet några gånger om året och justera med skruvarna tills spalten är lika stor överallt. Ett välinställt bord ska faktiskt vara aningen konkavt, ungefär en millimeter, så att pucken hellre söker sig in mot mitten än ut.

Teknik: greppet och skottet

Ett bra skott i shuffleboard bygger på tre saker: ett löst grepp med tumme och två fingrar, en låg rak stöt och ett tydligt mål på bordet.

Mer än så är det inte – i teorin. Vi har sett nybörjare skicka pucken i rännan tio gånger i rad på ett barbord i Göteborg, för att sedan skjuta en hängare på elfte försöket och tro att de knäckt koden. Det tar längre tid än så. Tekniken sitter i händerna först efter några kvällar, och den sitter i huvudet ännu senare.

Greppet

Lägg tummen på ena sidan av puckens kant och pek- och långfingret på den andra. Handflatan ska inte ligga på pucken, och du ska inte krama den. Tänk på pucken som ett glas du för över bordet, inte som en boll du kastar.

Många nya spelare greppar för hårt och får därför ett ryckigt skott som drar åt sidan. Ett löst grepp låter pucken glida rakt ur handen i samma linje som armen rör sig. På turneringsbord med hård sand märks skillnaden direkt; på ett trögt barbord kan man komma undan med lite mer kraft, men riktningen blir sämre ändå.

Stöten

Stå med fötterna stadigt, luta överkroppen lätt framåt och håll armen låg. Puckens botten ska aldrig lämna bordet. Rörelsen går rakt bakåt och rakt framåt, ungefär som en kort pendel, och du släpper pucken innan handen når foul-linjen. Släpp för sent och du står med kroppen över linjen, vilket är förbjudet i turnering och irriterande i baren.

Kraften kommer från armen och något från axeln, inte från handleden. Öva gärna en stund utan motståndare och försök lägga fem puckar i rad i 2-zonen. Den som klarar det på ett främmande bord har redan lärt sig det viktigaste: att läsa hastigheten på just det bordet.

Ett vanligt fel är att titta på pucken i stället för på målet. Håll blicken på den punkt du vill nå, ungefär som när du kastar en pil, och låt handen följa efter. Skjuter du ändå snett gång på gång, kontrollera fötterna – oftast står man vridet mot bordet utan att märka det.

Sikta på kanterna

En puck som ligger mitt på bordet är ett lätt mål för motståndarens knock-off. Ligger den i stället ute vid kanten är den betydligt svårare att slå bort utan att den egna pucken följer med ner i rännan. Erfarna spelare siktar därför mot kanterna nästan hela tiden, även om det kostar en och annan puck i rännan på vägen dit.

Två andra knep hör ihop med det. Har du en bra poängpuck långt fram, lägg nästa puck strax bakom som blockerare – motståndaren måste då slå bort två i stället för en. Och har du hammer, alltså sista skottet i omgången, så spara det. Med sista skottet kan du välja mellan att slå bort motståndarens bästa puck eller att lägga dig precis framför den, och det valet vinner matcher.

Så beter man sig vid bordet

Grundregeln är enkel: rör inte puckarna på bordet, stå still när motståndaren skjuter och sköt poängräkningen gemensamt.

Ett shuffleboard kräver lite mer hyfs än ett dartbräde, mest för att spelet är känsligt för störningar. En hand som lutar sig mot bordet, ett glas som ställs på kanten eller någon som blåser på sanden kan ändra hur pucken går. På en bar är det ingen som blir utslängd för det, men det är ett säkert sätt att bli mindre populär hos dem som väntar på sin tur.

Poängen räknas tillsammans efter varje omgång, innan någon rör en puck. Är ni oense om en puck ligger helt förbi linjen, titta rakt uppifrån och kom överens innan nästa omgång börjar. Vi brukar säga att tveksamma puckar går till den som inte skjutit den – det blir betydligt färre diskussioner så. I turnering avgör en domare, i baren får ni lita på varandra.

Vänta med att gå fram till bordet tills omgången är klar. Att stå vid den bortre änden och kika på puckarna medan motståndaren siktar är skymmande, även om det inte är fusk. Samma sak gäller de som står i kö: håll er på sidan av bordet, inte bakom skytten. Lämna också bordet som du fann det: borsta ihop sanden, lägg tillbaka puckarna i sina färger och säg till bartendern om något gått sönder. På turneringar gäller dessutom att du inte kommenterar motståndarens skott förrän omgången är slut, och det är en bra vana att ta med sig hem.

Shuffleboard-ordlista

Här är de termer som dyker upp oftast vid bordet – de flesta är engelska och används som de är även i Sverige.

Term	Betydelse
Weight (puck)	Spelpjäsen i bordsshuffleboard, en metallpuck på cirka 340 gram med röd eller blå topp. Fyra per spelare.
Hammer	Sista skottet i en omgång. Den som har hammer vet exakt hur bordet ser ut och har därför en fördel.
Hanger (hängare)	En puck som hänger ut över bordets kortända utan att ramla. Ger 4 poäng på de flesta bord.
Foul line	Linjen som pucken måste passera för att vara i spel. Puckar som stannar innan den tas bort.
Knock-off	Både standardspelet och själva handlingen: att slå bort motståndarens puck från bordet eller ur en poängzon.
Sand / board wax	Silikonkulorna som strös på bordet så att puckarna glider. Kallas sand eller vax fast det är varken eller.
Kitchen (köket)	Zonen 10-off på en golvbana. En disk som hamnar där ger minus 10 poäng.
Cue (kö)	Den långa käppen som används för att skjuta diskarna i golv- och deck shuffleboard.
Disk	Spelpjäsen på golvbanan, cirka 15 cm i diameter, gul eller svart.

Några ord används lite olika beroende på var man spelar. På en bar hör man ofta ”puck” om weighten, och ”vax” och ”sand” om samma burk. I Florida säger man ”disc” och ”cue” utan att någon tänker på det, medan svenska pensionärer på kryssning gärna säger ”bricka” och ”käpp”. Alla förstår ändå vad som menas. Det enda ord som faktiskt kan skapa förvirring är ”shuffle”, som i Sverige ofta används om hela spelet men i USA snarare betyder själva skjutrörelsen.

Ett par uttryck som är bra att känna igen: ”airmail” är när en puck flyger över en annan i stället för att träffa den, vilket sällan är meningen. ”Shooting the hammer” betyder helt enkelt att man har sista skottet. Och när någon ropar ”stick” vid bordet vill de att pucken ska stanna kvar på plats efter träffen – ungefär som en stoppboll i biljard. ”Lag” är en puck som medvetet skjuts kort för att ligga som skydd, och ”cancellation” är principen att motståndarens puckar tar ut dina i poängräkningen.

Från Henrik VIII till Daytona Beach

Shuffleboard är ett av världens äldsta bordsspel som fortfarande spelas: rötterna går tillbaka till engelska värdshus på 1400- och 1500-talet.

Shovillabourde och förbudet 1541

På Tudortidens värdshus sköt man mynt eller stenar längs långa bord, och spelet gick under namn som ”shovillabourde” och ”shove-groat” efter det mynt man använde. Henrik VIII lär ha varit en hängiven spelare och förlorat pengar på det. Det hindrade honom inte från att stå bakom Unlawful Games Act 1541, som förbjöd vanligt folk att spela – adeln fick fortsätta. Motivet var det vanliga för tiden: arbetare skulle öva bågskytte i stället för att slösa bort söndagarna på värdshuset.

Spelet överlevde förbudet, och en avlägsen släkting finns kvar i engelska pubar under namnet shove ha’penny. I Nederländerna spelas sjoelen, där man skjuter träbrickor genom luckor i bortre änden av ett bräde. Den som sett ett sjoelbak känner genast igen idén.

Till sjöss på 1830-talet

Deckversionen uppstod på fartyg. Passagerare på långa resor under 1830-talet behövde något att göra på däck, och att skjuta träskivor med en käpp mot en uppmålad triangel var både billigt och gick att spela när fartyget rullade lite. Golvet fanns redan, det var bara att måla linjerna. Från fartygen följde spelet med i land. Rederierna insåg snart värdet av det, och på 1900-talets stora atlantångare var shuffleboardbanan på promenaddäck lika självklar som salongen. Det är den bilden många fortfarande har av spelet: sol, däck och en käpp i handen.

Robert Ball och Florida

År 1913 byggde hotellägaren Robert Ball den första landbanan vid sitt hotell i Daytona Beach i Florida. Gästerna som prövat spelet till sjöss kände igen det, och inom några år fanns banor vid hotell och i parker längs hela Floridas kust. Delstaten blev golvshuffleboardens hemvist och är det än i dag, med pensionärsklubbar som spelar året runt. Klimatet gjorde sitt till: en bana utomhus går att använda året om, och spelet krävde varken styrka eller snabbhet, vilket passade de många pensionärer som flyttade dit. Det var också i Florida som reglerna skrevs ner ordentligt, så att alla banor spelade likadant.

Bordsversionen fick sitt genombrott i amerikanska barer från 1940-talet. Långa träbord fick plats längs väggen, spelet gick fort och krävde ingen större lokal. Det är den formen som spridits till svenska barer och spelhallar, och det är därför de flesta i Sverige som säger shuffleboard menar bordet, inte banan. Att spela shuffleboard på en svensk bar i dag är alltså i praktiken att spela ett amerikanskt barspel från efterkrigstiden, med engelska termer och allt.

Från Gilchrist till i dag

År 1974 kom den första digitala poängräknaren, konstruerad av Reginald Charles Gilchrist, och sedan dess har bordsspelet i stort sett sett ut som det gör nu. International Shuffleboard Association bildades 1979 och organiserar golvversionen internationellt. Bordsversionen har egna förbund i USA och Kanada, och svenska spelare hittar oftast varandra via barer och lokala ligor snarare än via ett nationellt förbund. Spelet i sig har knappt förändrats på 80 år, vilket kanske är förklaringen till att det fortfarande fungerar så bra.

Köpa shuffleboard: vad ska man tänka på

Längden avgör det mesta: ett hemmabord är oftast 9–12 fot, bar- och klubbord 12–16 fot och turneringsbord 22 fot.

Det första du ska mäta är rummet, inte bordet. Räkna med ungefär en meter fritt utrymme i varje ände så att man kan stå och skjuta, och lite plats längs sidorna. Ett 12-fotsbord är knappt 3,7 meter långt, vilket betyder att rummet bör vara närmare sex meter för att det ska kännas bekvämt. I ett garage eller ett större vardagsrum går det bra, i en normal lägenhet blir 9 fot oftast den realistiska gränsen. Tänk också på vikten: ett långt bord i massivt trä väger flera hundra kilo och ska bäras in i delar.

Längd	Passar för	Ungefärligt pris
9–12 fot	Hemmabruk	Från ca 15 000 kr
12–16 fot	Klubb, bar, större hem	Ca 30 000–70 000 kr
22 fot	Turnering	Över 100 000 kr

Priset styrs av längd, material och tillverkare. Ett enkelt kortare bord börjar runt 15 000 kr, medan ett fullängdsbord med hårdträ, kraftiga ben och klimatjusterare landar långt över 100 000 kr. Begagnade bord är vanliga eftersom barer byter ut inredning och privatpersoner flyttar, och en shuffleboard till salu på andrahandsmarknaden kan vara ett riktigt bra köp – om du kontrollerar rätt saker.

Lägg en lång rak linjal eller en rätskiva längs spelytan och titta efter ljus under. Ett bord som kupat sig går ibland att rätta till med klimatjusterarna under skivan, men saknas de blir det svårt. Kontrollera också att lackytan är hel, att rännorna sitter fast och att bordet står stadigt. Ta med egna puckar och lite sand och skjut några skott innan du bestämmer dig.

Köper du nytt, fråga vad som ingår. Puckar, sand, en borste och ett skydd över bordet borde följa med, men det gör det inte alltid. Ett bord med poängräknare kostar mer men gör det enklare i en bar där många spelar. Sist men inte minst: fråga om leveransen. Ett 16-fotsbord kommer inte med posten, och monteringen tar ett par timmar för två personer.

Frågor och svar om shuffleboard

Korta svar på det som brukar diskuteras vid bordet. Detaljerna finns i respektive avsnitt högre upp på sidan.

Hur spelar man shuffleboard i korthet?

Två spelare turas om att skjuta fyra puckar var från samma ände av bordet. Målet är att få sina puckar så långt fram som möjligt utan att de ramlar av, och samtidigt slå bort motståndarens. När alla åtta puckar är skjutna räknas poäng, och bara den spelare som har pucken längst fram får poäng den omgången. Först till 15 eller 21 vinner.

Hur räknar man poäng i shuffleboard?

Bordet är indelat i tre zoner som ger 1, 2 och 3 poäng, och en puck som hänger ut över kanten ger 4. Pucken måste ligga helt förbi linjen för att räknas i den högre zonen. Den som har pucken längst fram räknar sina puckar som ligger framför motståndarens bästa puck, och bara de. Motståndaren får inget alls den omgången.

Vad är en hängare?

En hängare är en puck som glidit så långt att den hänger ut över bordets kortända utan att ramla ner i rännan. Den är värd 4 poäng på de flesta bord. Är ni osäkra på om pucken verkligen hänger, dra en annan puck längs kortändan – nuddar den så är det en hängare.

Hur långt är ett shuffleboard?

Bord säljs i längder från 9 till 22 fot, alltså ungefär 2,7 till 6,7 meter. Turneringsbord är 22 fot med en 20 tum bred spelyta. Barbord ligger ofta på 12–16 fot, och hemmabord på 9–12 fot. Golvbanan för deck shuffleboard är betydligt längre: 52 fot, det vill säga nästan 16 meter.

Vad är sanden på bordet till för?

Sanden är små silikonkulor, ofta med majs- eller valnötsskal, som gör att puckarna glider jämnt över ytan. Den säljs i olika hastigheter från 1 till 7, där högre siffra betyder snabbare bord. Utan sand fastnar puckarna och spelet blir närmast omöjligt. Sanden byts eller fylls på när bordet känns trögt eller ojämnt.

Spelar man till 15 eller 21 poäng?

Turneringar spelas nästan alltid till 15 poäng. På barer och hemma är 21 en vanlig husregel, och en del ställen kör 15 med kravet att man måste passera exakt. Fråga alltid innan matchen börjar. Det är betydligt trevligare än att upptäcka skillnaden när man tror att man vunnit.

Får man spela två mot två?

Ja, och det är det vanligaste sättet att spela på barer. Lagkamraterna står i varsin ände av bordet, och man skjuter varannan puck mot spelaren i samma ände. Poängen räknas precis som i singel. Vill du veta mer om hur omgångarna växlar, se avsnittet om att spela två mot två.

Vad kostar ett shuffleboard?

Ett enklare hemmabord på 9 fot kostar från cirka 15 000 kronor, medan ett turneringsbord på 22 fot i hårdträ ligger en bra bit över 100 000 kronor. Bar- och klubbord däremellan hamnar ofta mellan 30 000 och 70 000 kronor. Begagnade bord säljs ofta för betydligt mindre, men kontrollera att skivan är plan innan du köper.